Han som inte ägde någonting, gav av det han hade.

För några år sedan bodde jag i Rörsjöstaden i Malmö, i närheten av Rörsjöparken. Det var en solig försommardag och jag tog med hunden, Pepsi, ut på en promenad i parken för att njuta av det fina vädret. Pepsi var lika glad som vanligt för att gå ut och hon sprang lös bland buskarna och luktade. Jag gick i min egen värld och funderade och plötsligt kunde jag inte hitta henne. Jag ropade och ropade. Hon brukade komma efter en stund, med andra ord när hon tyckte att det var lämpligt…. Inte när jag tyckte det. Men jag började bli orolig när och inte dök upp och började leta och ropa ännu mer. Då får jag se, långt borta i andra änden av parken, en grupp människor som sitter på gräsmattan och äter medhavd lunch. Mitt i bland dem står Pepsi och viftar på svansen. Hon tyckte självklart att de skulle dela med sig till henne. Helt naturligt i hennes värld. När jag kommer närmare ser jag att det är människor från Stadsmissionen som sitter där och äter. De brukar samlas i parken och hälsar alltid på mig och Pepsi. Det första jag tänker är ”Å nej, hon kan ju inte stå där och tigga mat av uteliggarna som kanske inte har tillräckligt att äta”. Så jag rusar fram och försöker kalla på henne. Hon lyssnar inte över huvud taget för hon har fått en bit kyckling av en av männen som hon mumsar glatt på. När jag säger ”Ursäkta att min hund tigger av dig, så får hon inte göra” säger mannen som gav henne kyckling, inte bröd som han också hade på tallriken, utan det godaste. ”Klart att jag delar med mig till hunden! Nu har hon ju också ätit på Stadsmissionen!”

Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag var rörd, fick tårar i ögonen och kände mig tacksam för att få har varit med om detta ögonblick av generositet och kärlek. Han som inte ägde någonting, delade med sig av det han hade. En bit av det godaste. Kyckling. Hunden gick motvilligt därifrån. Hon tyckte det var ett kanonställe där det serverades godbitar. Hon brydde sig inte av vem. De var ju i hennes flock, där alla är välkomna. Tänk om vi alla kunde dela med oss mer. Av det bästa. Kanske skulle vi känna att vi var mer levande.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s