Orkar du inte bjuda hem dina vänner på middag?

pad-thai-246830__180

Jag coachade en klient för ett tag sedan om att leva mer utefter hennes värderingar och en av värderingarna var att umgås med sina vänner. Men hon orkade inte. Hann inte. För stressad. Trött. Argumenten var många för att inte göra det hon verkligen tyckte om – bjuda in sina vänner.

När jag frågade varför hon inte orkade svarade hon,

”Jag måste plocka undan i hela huset, städa, skura badrummet, hitta recept till trerätters middag, duka vackert, handla maten, gå på systemet, köpa blommor, dammsuga igen i hallen innan gästerna kommer för hunden smutsar ner, klä upp mig, vara värdinna, skriva bordsplacering…”

Känner du igen dig?

Jag började fundera över vad det var som gjorde att allt måste vara så perfekt. Är det bilderna av andras felfria liv som vi ser på Facebook? Det perfekta livet som ingen lever. Magasinen med de utsökt inredda hemmen där inte en pinal ligger fel. Köken är vackra, stilrena, allt är undanplockat utom vackra kryddväxter och designade köksmaskiner. Orkar vi inte leva upp till fasaden? Måste allt vara så perfekt? Allt vi vill är ju att umgås med nära och kära, äta tillsammans, känna tillhörighet och värme, prata och diskutera.

Jag utmanade min klient att bjuda hem sina närmsta vänner en fredagskväll efter jobbet och bjuda på hämtmat. Jag utmanade henne att inte städa, be vännerna om hjälp med att duka, skicka mannen att handla på systemet och hämta upp thaimat på vägen hem. Hon drog efter andan och såg nästan skräckslagen ut.

”Men så kan man väl inte göra, sade hon”

Varför kan man inte det? Vem säger det? Umgås på ett avslappnat sätt och vara närvarande, inte stressad och njuta av kvällen.

Min klient antog utmaningen, efter lång tvekan, men sade att hon ville plocka undan i hallen. Det var inte förhandlingsbart.

När vi hade nästa coachträff frågade jag hur det hade gått, om hon hade haft trevlig och hur det kändes att leva efter sin värdering. Sin värdering om att umgås med sina vänner.

”Jag hade en jättetrevlig kväll, var det första hon sa.” Avslappnad, trevlig och lugn. Men det hade varit en utmaning. Att inte göra som hon hade en föreställning om att hon måste göra, att be om hjälp utan att skämmas och att det var ok med lite damm i hörnen. Att bara vara och njuta av sällskapet.

Jag har inget bra svar på varför vi har en massa föreställningar om hur saker och ting skall vara. Vem som skapar dem och varför vi följer dem. Men kanske är det dags att släppa på föreställningarna och bara slappna av.

I goda vänners sällskap.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s