Självkänsla

Det känns som att skriva om ett inaktuellt ämne men tyvärr alltför aktuellt.

För 10 år sedan var självkänsla ett hett ämne och Mia Törnblom skrev en bok och föreläste sedan runt om i Sverige om hur dålig självkänsla på verkade vårt liv.

Och sedan dog det ut.

Jag coachar väldigt många klienter och förvånas över hur ofta det är den dåliga självkänslan styr mina klienters liv.

Vad är då skillnaden på självkänsla och självförtroende?

Självförtroende är att du vet att du är bra på något du gör. Du vet att du är duktig på ditt yrke, du vet att du lagar god mat, du vet att du är duktig på att spela fotboll.

Självkänsla är att du duger precis som du är. Du är en helt fantastisk person utan att prestera något. Tänk dig en sexmånaders baby. Knubbig, skallig, med två små tänder och som skrattar. Det går ju inte annat än att fullständig älska denna lilla varelse! Babyn har inte producerat något över huvud taget, förutom bajsblöjor, men vi älskar den ändå. Den individen finns fortfarande i oss.

Det går att ha ett bra självförtroende utan att ha en bra självkänsla. Har man däremot en bra självkänsla följer automatiskt ett bra självförtroende, för då är det inte så viktigt om men gör något bra eller inte.

Vi duger precis som vi är.

I vårt samhälle så är det inbyggt att vi får beröm och bekräftelse när vi presterar något och det börjar tidigt.

Till exempel när ett barn gungar på lekplatsen och ropar:

– Titta på mig!

Så svarar vi med automatik,

– Å vad högt du gungar!

Prestation ger bekräftelse.

Istället kan du svara,

– Å vad kul, kittlar det i magen?

Bekräftelse, men inte baserat på prestation.

 

Eller när ditt barn kommer hem från skolan med en teckning så säger man med automatik,

– Å vad du är duktig på att rita!

Återigen en prestation som ger bekräftelse.

Istället kan du svara:

– Å vilka vackra färger!

Bekräftelse, men inte baserat på prestation.

Och så fortsätter det upp i åldrarna. Betyg, vinna en tävling, prov. Bekräftelse för prestation. Du presterar – du är duktig.

Om man har dålig självkänsla kan det ofta bli så att man sätter andras behov före sina egna. Man bli en ”ja-sägare” trots att man vill säga nej. Allt för att bli omtyckt och bekräftad av omgivningen. Det är också väldigt lätt att sätta andras behov före sina egna, för vem är väl jag att sätta mig själv och mina behov först?

Kanske beror många fall av utbrändhet på dålig självkänsla. Prestationen på både jobbet och hemma visar att man duger, fast man inte orkar.

Andra tecken på att man har dålig självkänsla kan vara att man har ett överdrivet kontrollbehov, man har svårt att sätta gränser och är konflikträdd.

Självkänsla handlar om självrespekt. För att bygga sin självkänsla måste man lära känna sig själv. Vilka är mina värderingar och lever jag utefter dem? Vad säger min sabotör (den inre rösten som du har en dialog med)? Vad önskar jag i livet? Vad drömmer jag om? Vad vill jag säga ja till och vad vill jag säga nej till?

När vi respekterar oss själva blir vi respekterade för den vi är!

 

Tips på att få bättre självkänsla:

  1. Skriv en tacksamhetslista varje kväll. 20 saker som du är tacksam över.
  2. Skriv varje kväll ner tre saker du gjort under dagen som du är nöjd över.
  3. Varje gång någon frågar dig om du kan ta på dig en ny uppgift, be att få fem minuters betänketid eller svara nästa dag, så att du kan känna efter på riktigt om du vill eller inte.
  4. Affirmera flera gånger varje dag – Jag älskar mig själv, jag är värd att må bra.

 

Lycka till med att älska dig själv precis som du är!

 

Källor:

Res dig!, Läk ditt medberoende. Av Madeleine Swartz

Mera självkänsla! Av Mia Törnblom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Orkar du inte bjuda hem dina vänner på middag?

pad-thai-246830__180

Jag coachade en klient för ett tag sedan om att leva mer utefter hennes värderingar och en av värderingarna var att umgås med sina vänner. Men hon orkade inte. Hann inte. För stressad. Trött. Argumenten var många för att inte göra det hon verkligen tyckte om – bjuda in sina vänner.

När jag frågade varför hon inte orkade svarade hon,

”Jag måste plocka undan i hela huset, städa, skura badrummet, hitta recept till trerätters middag, duka vackert, handla maten, gå på systemet, köpa blommor, dammsuga igen i hallen innan gästerna kommer för hunden smutsar ner, klä upp mig, vara värdinna, skriva bordsplacering…”

Känner du igen dig?

Jag började fundera över vad det var som gjorde att allt måste vara så perfekt. Är det bilderna av andras felfria liv som vi ser på Facebook? Det perfekta livet som ingen lever. Magasinen med de utsökt inredda hemmen där inte en pinal ligger fel. Köken är vackra, stilrena, allt är undanplockat utom vackra kryddväxter och designade köksmaskiner. Orkar vi inte leva upp till fasaden? Måste allt vara så perfekt? Allt vi vill är ju att umgås med nära och kära, äta tillsammans, känna tillhörighet och värme, prata och diskutera.

Jag utmanade min klient att bjuda hem sina närmsta vänner en fredagskväll efter jobbet och bjuda på hämtmat. Jag utmanade henne att inte städa, be vännerna om hjälp med att duka, skicka mannen att handla på systemet och hämta upp thaimat på vägen hem. Hon drog efter andan och såg nästan skräckslagen ut.

”Men så kan man väl inte göra, sade hon”

Varför kan man inte det? Vem säger det? Umgås på ett avslappnat sätt och vara närvarande, inte stressad och njuta av kvällen.

Min klient antog utmaningen, efter lång tvekan, men sade att hon ville plocka undan i hallen. Det var inte förhandlingsbart.

När vi hade nästa coachträff frågade jag hur det hade gått, om hon hade haft trevlig och hur det kändes att leva efter sin värdering. Sin värdering om att umgås med sina vänner.

”Jag hade en jättetrevlig kväll, var det första hon sa.” Avslappnad, trevlig och lugn. Men det hade varit en utmaning. Att inte göra som hon hade en föreställning om att hon måste göra, att be om hjälp utan att skämmas och att det var ok med lite damm i hörnen. Att bara vara och njuta av sällskapet.

Jag har inget bra svar på varför vi har en massa föreställningar om hur saker och ting skall vara. Vem som skapar dem och varför vi följer dem. Men kanske är det dags att släppa på föreställningarna och bara slappna av.

I goda vänners sällskap.

Varför stoppar jag mig själv?

Jag inbillar mig och tror att vi alla ibland stoppar oss själva. Saker som vi drömmer om blir aldrig gjorda. Träningsväskor som står kvar i hallen trots och vi lovat oss själva att sticka och träna efter jobbet. Disken som kan vänta tills imorgon, jobbet vi inte sökte för att vi inte hade exakt de kvalifikationerna som efterfrågades. Listan kan göras hur lång som helt tyvärr. Vad är det som gör att vi inte gör det vi vill, skall, lovat oss själva och drömmer om?

Jag vill väldigt gärna skriva i min blogg. Men jag gör det inte… Vad är det som håller mig tillbaka? Jag har massor med ursäkter när jag tänker efter.

  • Jag skriver inte tillräckligt bra
  • Mina inlägg är inte intressanta nog
  • Vem tror jag att jag är, som tror att någon vill läsa
  • Kanske får kommentarer av nättroll

Dessa ursäkterna gör att jag inte skriver i min blogg. Det är ju helt galet! För jag vill ju skriva.

Jag leder grupper med coacher som håller på att certifiera sig. Vi övade på att ge klienter hemläxor och utmaningar. De fick öva sig på mig och jag hade just detta som ämne – Jag skriver inte i min blogg. Jag blev utmanad och öppna ett Word-dokument varje morgon och skriva ner en text till min blogg, jag skulle posta en text denna veckan och identifiera vad min inre röst säger, den som håller mig tillbaka, och utmana den och istället göra det jag vill och längtar efter.

Vad säger din inre röst till dig? Är det sant de den säger?

Inom coaching kallar vi den Sabotören. Den rösten som håller oss tillbaka.

Prenumerera på mitt nyhetsbrev så får du en gratis e-guide som Sabotören. Hur du kan identifiera den och ändra ditt tankesätt.

Du hittar anmälan högst upp på min hemsida wellbalanced.se

Lycka till!

Är du klar över dina mål?

I mitt nästa nyhetsbrev berättar jag mer om målsättning och om att lyckas nå dina mål!

Varför realiserar man sina mål men oftast inte sina drömmar? Vad är skillnaden mellan mål och drömmar? Drömmar är just drömmar därför att de inte är konkreta, nedskrivna, daterade och utan riktning.

Som coach tycker jag att det finns fler faktorer som är minst lika viktiga och det är att det finns en passion och viljan att skapa något nytt. Att målen följer dina värderingar och att du är redo att göra skillnad.

Om 2015 skall bli ett bättre år vad är det du vill ha? Vad brinner du för? Vad är viktigt? Om du vill ha mer balans i livet – hur skall det då se ut?

Inom coaching pratar vi om S M A R Ta mål.

Specifikt Det skall vara tydligt vad du vill uppnå

Mätbart Redan då du sätter målen är det viktigt att bestämma hur du mäter att du lyckats. Är det i tid, kvalitet eller hur nöjd du är?

Accepterat Du måste vara helt klar över att det är detta du vill! Finns din passion, glädje och entusiasm?

Realistiskt Det skall vara möjligt att uppnå målet annars blir det överväldigande.

Tidsbundet Det skall finnas ett tydligt datum då målet skall vara uppnått och vilka prioriteringar du är villig att göra för att nå dit.

I mina nyhetsbrev får du tips och inspiration om hur du får mer balans i livet!

Ofta så är det din sabotör (din inre röst) som stoppar dig. Hur du skall undvika det förklarar jag i min gratis e-guide!
Ladda ner den genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev på www.wellbalanced.se – högst upp på sidan fyller du i dina uppgifter. Du kan avbryta prenumerationen när du vill.

Har du frågor får du gärna höra av dig! Och dela gärna!

Jag hade FLOW i San Fransisco

Det är inne att vara i ”flow”. Många pratar om det och många vill gärna vara i det. I flöde.

Men vad är det egentligen – och vad är det som krävs?

Jag har precis varit i San Fransisco och där upplevde jag den ena ”flödesupplevelsen” efter den andra. Det har fått mig att tänka på att när jag gör det jag vill i livet – det som jag verkligen brinner för – så är det som om allt annat också faller på plats. När jag lever och inte bara överlever.

Lyssna bara på det här:

I början på april reste jag till Kalifornien för att vara med på CTIs, the Coaches Training Institutes, konferens. Efter det hade jag några möten inbokade i San Fransisco.

Jag kommer till hotellet i San Fransisco vid sex en lördag kväll och är riktigt trött efter intensiva dagar men när jag skall checka in finns det ingen bokning registrerad. Receptionisten är verkligen jättetrevlig och hjälper mig med att börja ringa runt till andra hotell i närheten. Men vi hittar inga lediga rum och jag börjar helt klart bli lite uppgiven…

Helt plötsligt stiger att par som bor på hotellet ut ur hissen och säger att de vill byta hotell på grund av att det är för mycket liv utanför på gatan. Jag frågar då om inte jag kan ta deras rum men städpersonalen har gått hem och receptionisten kan gå ifrån. Då kommer receptionistens syster på besök, vilket hon aldrig brukar göra en lördag kväll. Hon har arbetat som husfru på ett annat hotell och erbjuder sig att städa rummet så att jag har någonstans att bo! Helt fantastiskt!

En kompis skulle flyga ner till San Fransisco från Toronto så att vi skulle kunna ses mellan mina möten, men hen får lunginflammation och måste stanna hemma. Jag blev verkligen ledsen över det, hade sett så mycket fram emot att träffas igen. Hade ingen större lust att spendera dagarna helt själv men jag tänkte att det ordnar sig nog. Så på söndagen går jag upp till Union Square för att ta en hop-on/off buss och där, precis vid bussarna, sitter två kvinnor som också är kursledare på CTI, the Coaches Training Institute, och frågar om jag inte vill umgås med dem istället. Helt otroligt att springa på dem just där och då! Mina nyfunna vänner åker hem dagen innan mig och jag bestämmer mig för att ta färjan över till Sausalito över lunch innan mitt sista möte. På gatan ner till färjan blir jag skrämd av en påverkad person och hoppar till. Likadant gör en tjej intill mig och vi börjar prata när vi går gatan ner. Jag frågar henne vart hon är på väg och hon svarar – Sausalito! En helt fantastisk tjej som är skådespelerska i Melbourne och som också ville ha lite sällskap. Vi äter krabba till lunch på en mexikansk restaurang och njuter av solen och samtalet.

Det är som om att när jag är tillfreds och lever mitt liv som jag vill och lever enligt mina värderingar så är jag i flöde även i andra delar av livet. Jag fick någonstans att bo, jag fick underbart sällskap och mina möten gick bra så solen sken både bildligt och bokstavligt på mig i San Fransisco.

I nio år har jag haft en dröm. En dröm om att få vara kursledare på CTI, ett av världens största coachingföretag. En dröm som gick i uppfyllelse i höstas. Det var också en dröm att resa till San Fransisco till CTIs konferens med mina nya kollegor.

Äntligen gör jag det jag vill göra i livet. Och äntligen upplever jag flöde.

När har du upplevt flöde – och vad tror du det är som behövs för att uppleva det?

IMG_1055

 

 

Vill du ha mer energi? Här kommer 8 energibud!

muppet_animal

8 energibud för kroppen, känslolivet, sinnet och själen.

  1. Ta fem minuters paus varje nittiominutersperiod. Det ökar effektiviteten med upp till 25 %
  2. Gå ut i naturen tre gånger i veckan för att träna kroppen. Få upp pulsen och stärk dina muskler.
  3. Se till att dagligen göra något du brinner för – både yrkesmässigt och privat.
  4. Var 100 % närvarande inför dina kollegor och familjen i minst 15 minuter dagligen.
  5. Meditera 20 minuter dagligen för ökad ro och balans i sinnet.
  6. Börja arbetsdagen med att lösa den svåraste och viktigaste arbetsuppgiften först innan du går vidare till nästa.
  7. Lägg en timme i veckan på dig själv och reflektera över ditt livsmål.
  8. Gör skillnad för de människor som du möter dagligen.

Vem vet – det kanske hjälper dig att stressa ner och vara mer närvarande.

Det skadar ju inte att prova!

Han som inte ägde någonting, gav av det han hade.

För några år sedan bodde jag i Rörsjöstaden i Malmö, i närheten av Rörsjöparken. Det var en solig försommardag och jag tog med hunden, Pepsi, ut på en promenad i parken för att njuta av det fina vädret. Pepsi var lika glad som vanligt för att gå ut och hon sprang lös bland buskarna och luktade. Jag gick i min egen värld och funderade och plötsligt kunde jag inte hitta henne. Jag ropade och ropade. Hon brukade komma efter en stund, med andra ord när hon tyckte att det var lämpligt…. Inte när jag tyckte det. Men jag började bli orolig när och inte dök upp och började leta och ropa ännu mer. Då får jag se, långt borta i andra änden av parken, en grupp människor som sitter på gräsmattan och äter medhavd lunch. Mitt i bland dem står Pepsi och viftar på svansen. Hon tyckte självklart att de skulle dela med sig till henne. Helt naturligt i hennes värld. När jag kommer närmare ser jag att det är människor från Stadsmissionen som sitter där och äter. De brukar samlas i parken och hälsar alltid på mig och Pepsi. Det första jag tänker är ”Å nej, hon kan ju inte stå där och tigga mat av uteliggarna som kanske inte har tillräckligt att äta”. Så jag rusar fram och försöker kalla på henne. Hon lyssnar inte över huvud taget för hon har fått en bit kyckling av en av männen som hon mumsar glatt på. När jag säger ”Ursäkta att min hund tigger av dig, så får hon inte göra” säger mannen som gav henne kyckling, inte bröd som han också hade på tallriken, utan det godaste. ”Klart att jag delar med mig till hunden! Nu har hon ju också ätit på Stadsmissionen!”

Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag var rörd, fick tårar i ögonen och kände mig tacksam för att få har varit med om detta ögonblick av generositet och kärlek. Han som inte ägde någonting, delade med sig av det han hade. En bit av det godaste. Kyckling. Hunden gick motvilligt därifrån. Hon tyckte det var ett kanonställe där det serverades godbitar. Hon brydde sig inte av vem. De var ju i hennes flock, där alla är välkomna. Tänk om vi alla kunde dela med oss mer. Av det bästa. Kanske skulle vi känna att vi var mer levande.